Höstpyssel

Helgerna går sååå fort och jag hinner inte med någonting! Hade tänkt ta en skogspromenad idag och plocka lite löv och annat smått och gott men klev upp till världens busväder med blåst och otyg så det kändes ju inte så lockande.





Passade istället på att försöka klä om "grodan" till höstkläder. Det gick ju lite sådär då A tyckte det var väldans spännande både med sax, nålar och symaskin. *hehe* Men till slut så fick grodan på sig munderingen och A blev visst rätt nöjd, för han klättrade upp och satte sig i vagnen helt själv.



Här syns då inte så mkt av resultatet, men jag har då sytt ett överdrag i grå fleece samt ett bumperbarskydd i samma, då A blir rätt arg ibland och sitter han då i vagnen så passar han på att bita bitar av bumperbaren. Dumma unge! Han har liksom inget tänk om andrahandsvärde han inte! :)

Bytte också ut den blommiga sommarsufflan mot den mer "kallare" grå med stjärnor. Men jag är inte helt nöjd med den, så jag måste nog sätta saxen i den och fixa lite.

Framöver ska jag nog ta och fixa ett lila överdrag och en helsvart suffla... Eller tvärtom... :) Ska fixa M:s nya mössa också, bara jag hittar tyget.

Som jag nog redan har skrivit en gång så är jag av ngn anledning mössgalen... Igår så var vi (jag) på jakt efter en ny mössa till M då hon äntligen växt ur sin gamla toppluva. Var i Vaxholm och där finns ju en väldans farlig butik som säljer Villervalla. Sjuuukt fina kläder! Men, tråkig som jag är så blev det en svart mössa till M. Och eftersom jag sålt en del på tradera så tyckte jag att A kunde få lyxa på lite så han fick en scarf att ha som halsduk, också svart, samt en regnbågsrandig body. Han kommer bli SÅ fin i den och sina hängseljeans! :) Sedan så hittade jag en 10-kronors låda på lindex full med mössor, så A fick två stycken och M en.

Stackars A blev av med sina älsklingar igår -flygplansskorna... Han vägrade ha på sig andra skor, så vi får väl se hur han kommer att reagera nu. Jag önskar verkligen att jag kunde få tag på ett par nya!! Var tvungen att reklamera dessa då de hade spruckit i dragkedjan så det gick inte att stänga, liten nytta av dem då liksom. :( Så synd för de var så fina!! Måste nog försöka ringa till Din Sko i morgon och se om de kan säga om de finns att få tag på någonstans. A har ju så höga och breda fötter (veeeem kan ha ärvt det av!?) så det är stört omöjligt att få på honom skor. Dessa var ju så bra då de hade dubbla dragkedjor. Om ni läser S och I, och orkar kolla på din sko så är vi evigt tacksamma! :) Vita joggingskor, med röda och svarta detaljer och små flygplan... :)

Ja herregud, min lilla lilla gris har verkligen ett humör som heter duga!! Han bits, slåss, nyper, river, kastar saker, kastar sig själv osv... Och däremellan är han världens gosigaste som gärna kramas och pussas och myser. Berg och dalbana!? :)

Bröllopssjukan

Ja, så kommer det då till slut... Det inlägg som jag egentligen tänkt skriva väldigt länge men inte riktigt orkat med.

Detta med bröllopssjukan... Ja herregud, det verkar som om precis allt och alla ska gifta sig nu! Nej, INTE jag!

Och det är väl däri någonstans det gör så att jag blir lite butter/bitter över det hela... Att någonstans inse saknaden av den där känslan som de befinner sig i.

Att höra om det mysiga frieriet och planeringen av bröllop och se hur de lyser... När man inte är där själv, och inte kommer att få uppleva precis den lyckan känns ju. Faktiskt. Inte så att jag INTE är glad för dem, oh nej! Men jag erkänner villigt att jag är avundsjuk. Inte nödvändigtvis på just bröllopet men på känslan. Att få/kunna känna så. Att lysa.

Självklart får dessa "händelser" mig att allt mer fundera över framtiden. På gott och ont. Känns som om jag kör runt runt i en rondell och inte riktigt vet vilken avfart jag ska ta. Till slut tar väl bensinen slut och jag får ta den avfart som är närmast...

Tro det eller ej...

Jag har ju faktiskt börjat fundera själv om jag någonsin kommer att skriva något igen, but here I am! Jag har "skrivit" många och långa inlägg i huvudet, men att få ner dem... det är överkurs. Delvis för att det mesta som jag skulle behöva få ner kanske inte är värt att skriva ner. Men, jag vet inte om det är så bra att inte skriva ner det heller. Ja, inte helt lätt...

Något som jag dock har tjatat om i inlägg tidigare är ju min jobb ångest. Ja jag lovar att sista dagarna innan det var dags att börja jobba var INTE roliga! Och, nej kunde jag så skulle jag gå hem imorgon och bara mysa med (framförallt) A. Så har jag inte känt tidigare men nu känns det mesta bakvänt och det skulle vara skönt att bara befinna sig i mysbubblan.

Första dagarna på jobbet var märkliga. Jag var tillbaka men samtidigt var det nytt... En hel del nya människor, tomt efter gamla och viss förvirring med mera... Nu har jag ju snart jobbat en månad och det känns som om jag aldrig varit därifrån. *suck* Det går dock bättre än väntat vad gäller saknaden, men OJ vilka välkomnanden jag får när jag kommer hem!! A fullkomligt TJUTER av glädje och släpper vad han än gör och kommer krypande i en rasande fart för att jag ska plocka upp honom. Då överöser han mig med "pussar" och kramar och vägrar låta mig sätta ner honom. Den stunden är verkligen den bästa på hela dagen, så det är tur man har något att se fram emot.

Jobbigt är det dock att vara så himla trött. Jag hade lätt kunnat gå och sova när jag kommer hem. Nu verkar jag dessutom ha något "annat fel", för jag är konstant yr och har svårt att fästa blicken. Väldigt otrevligt måste jag säga! Trodde att det berodde på att vi varit ute och åkt båt och att sjösjukan kom efteråt men det kan ju knappast sitta i flera dagar efteråt. Börjar klura på om det är så att jag kanske behöver glasögon. Får väl se vad det blir av det hela.

Imorgon är det dags för M:s fyraårskontroll. Stor nu! Kan inte fatta att det har gått så lång tid.

Ja som sagt, mkt i huvudet men svårt att skriva ner det. får försöka återkomma. Nu ska jag passa på att ta en dusch i lugn och ro medans jag är ensam hemma och slipper ha A hängande i benen. En A som för övrigt också börjar bli stor nu och traskar runt!!