Bröllopssjukan

Ja, så kommer det då till slut... Det inlägg som jag egentligen tänkt skriva väldigt länge men inte riktigt orkat med.

Detta med bröllopssjukan... Ja herregud, det verkar som om precis allt och alla ska gifta sig nu! Nej, INTE jag!

Och det är väl däri någonstans det gör så att jag blir lite butter/bitter över det hela... Att någonstans inse saknaden av den där känslan som de befinner sig i.

Att höra om det mysiga frieriet och planeringen av bröllop och se hur de lyser... När man inte är där själv, och inte kommer att få uppleva precis den lyckan känns ju. Faktiskt. Inte så att jag INTE är glad för dem, oh nej! Men jag erkänner villigt att jag är avundsjuk. Inte nödvändigtvis på just bröllopet men på känslan. Att få/kunna känna så. Att lysa.

Självklart får dessa "händelser" mig att allt mer fundera över framtiden. På gott och ont. Känns som om jag kör runt runt i en rondell och inte riktigt vet vilken avfart jag ska ta. Till slut tar väl bensinen slut och jag får ta den avfart som är närmast...