Sömnutredning

A fick tid för sin sömnutredning på KS, Huddinge för några veckor sedan. Klockan åtta på kvällen skulle han komma dit. Mycket opraktisk tid måste jag säga, mitt i sovklockan! M&M fick skjutsa oss dit, vilket såklart resulterade i att både m och a somnade i bilen. Väl framme var ju inte a direkt världens muntraste men sköterskan frågade om han ville titta på film, vilket han såklart ville. Hon hade tagit fram en bärbar DVD-spelare och lite filmer. Vi blev visade in på vårt rum och fick order om att byta om till a:s sovkläder. Han fick på pyjamas och sa hejdå till pappa och storasyster utan problem. Sedan kom de in med utrustningen... A fick sitta i mitt knä medan de kopplade på honom slang efter slang... Jag tror jag räknade till 8 kablar på huvudet, två på bröstkorgen, två tjocka gummiband runt magen, fyra kablar på benen, en syreupptagare på stortån och den värsta av allt, näsgrimman. Ovanpå huvudet trädde de även på en nätstrumpa så han såg helt galen ut. Men inte ett ljud klagade han på allt detta, utan satt bara i mitt knä och tittade på film. När de var klara fick han sätta sig i sängen och då kom det några tårar och ett litet ynkligt "åka heeem". När han väl förstod att vi skulle vara kvar blev han lite ledsen men det gick bra ändå. Han ville ta bort näsgrimman bara och det förstår jag, den såg inte mysig ut. Vid niotiden skulle vi släcka och jag blev påmind av sköterskan att de både filmade och spelade in med mikrofon. Yeah, nice! Värsta big-brother kameran liksom. Jag hade otroligt svårt att sova kan jag lova! Kunde ju knappast slappna av, dels med tanke på att A och dels med tanke på att jag blev inspelad. *haha* Det var ju inte jag som blev inspelade egentligen men... :) Halv sex på morgonen blev vi iaf väckta av sköterskan och då var A sååå glad att bli avkopplad från alla kablar och framförallt från näsgrimman. Sköterskan som kom in sa att hon sett att han sovit lite oroligt men i övrigt hade de inte behövt komma in och koppla om några kablar så det var ju bra. Innan vi åkte hem fick A ett diplom och en liten mjukdjursanka för att han varit så duktig. Två veckor senare fick vi läkartid för att få svar på utredningen. Så vi fick sitta och åka tillbaka till Huddinge för ett läkarbesök som gick snabbare än blixten. Läkaren frågade bara hur A hade det nu och jag sa att han är bättre än tidigare och då tyckte hon inte att vi behövde gå vidare med något, utan meddelade bara att svar på utredningen visade att han har sömnapné. Ingen allvarlig sådan tack och lov men det är ändå rätt ovanligt för en sådan liten. Jag hann inte riktigt med att ställa frågor så jag ägnade tågresan hem åt att googla om det och fick en del "aha-upplevelser" runt saker som kan bero på detta. Verkar som om barn antingen blir trötta eller överenergiska när de har detta, jag kan lugnt säga vilken sort A tillhör... Och fick även en förklaring till hans vägra-pyjamas-vägra-täcke... Nattsvettningar är tydligen väldigt vanligt. Jo, det kan jag ju känna igen från A... Full förståelse för honom att han inte vill ha ngt på sig om han svettas hela natten. Läkaren tyckte också att vi skulle återgå till logopeden, så jag ska försöka boka nya tider där. Kändes snopet över att få en "diagnos" när jag väntat att de inte skulle ha hittat något alls, men samtidigt bra att veta om detta vid eventuella problem det är dags att börja skolan.

Redan nytt år

Ja herregud vad tiden går fort! Nytt år redan...

Julen blev norrut trots alla funderingar. Men som väntat så blev det inte så "juligt". Kändes mest som vi bara rusade runt en massa, eller gjorde ingenting vettigt tillsammans. Det blir ju alltid en massa "måsten" som ska göras när man är norrut, som att försöka dela upp tiden så att farmor också får träffa barnen när vi bor hos mormor så att det inte blir för buttra miner.

Men, det gör faktiskt lite ont i hjärtat att se hur tydligt farmor har en favorit... Just nu kanske A inget märker, men vi/jag märker det ju... Att han inte alls är lika "poppis" som sin storasyster. Men han är min lilla nöt och jag älskar honom oändligt. Det är faschinerande att de är så olika de två trollen. M är (och har alltid varit) lugn. En funderare men ändå en social sådan. Men när det kommer till känslor är hon inte den som visar/säger så mycket. På sistone har hon blivit en liten "pree-teen" som fräser och fnyser och tycker att jag är tjatig och jobbig. Men som i samma sekund skulle vilja sitta i knät och bli ompysslad och vara liten. Ja, det är inte lätt... Jag känner ju igen mig själv i henne. Jag vet att hon behöver mig massor, men eftersom hon alltid varit den "självgående" som klarar att vänta så blir det tyvärr hon som får stå tillbaka för A. A som river upp himmel och jord i sina raseriutbrott eller sina pusskalas. Som är min älskade lilla olyckskråka som alltid hittar på bus och har såå stort känsloregister där allt är svart eller vitt. Det är inte lätt att hejda det svarta från att gå över styr, varför energin ofta tar slut. Han äger mig totalt. Kanske för att han är min "bebis" och jag inte kommer att få ha någon liten bebis att gosa med igen. DET är en jävla sorg faktiskt! Jag vill bara ha två barn, men jag vill ha en bebis!

Jag vill vara gravid utan allt jävla illamående och krämpor, bara få njuta av att ha en bebis i magen. Jag vill ha en varm liten mysig bebissork att sova med och jag vill kunna amma. Jag kommer aldrig aldrig att komma över att inte ha kunnat amma. Eller ja, helamma. Jag vet inte varför jag fortfarande bryr mig över det, för det är ju "över" men den psykiska smärtan kommer alltid att finnas kvar. För många en helt obetydlig skitsak men för mig betydde det en känsla av att vara otillräcklig och oduglig. Jag ville verkligen...

Men, nu ska jag inte skriva en roman om amning utan det var ju faktiskt jul jag började med.

I övrigt på julen så träffade vi P&M som vanligt, J&U som vi inte träffat på länge, ena syster och så även lilla Lukas med föräldrar en snabbis. Önskar att vi kunnat träffa de sista längre och ha tid att prata och umgås! Det är tråkigt att bo i varsin ända av landet typ!

Vi har julshoppat. En tv. Så idag blev det en tripp till IKEA för att inhandla en tvbänk. Ingen jag vill ha egentligen men vi behövde köpa en så det blev en "tillsvidare", living on the dream of.. HUS. DÅ ska jag ha de möbler jag vill ha. (yeah right. kommer varken få hus eller möbler).
A fick även köpa en potta som han skulle kissa i "en annan dag" som han säger om det mesta. När vi kom hem plockade jag fram pottan och bad honom prova och då säger han "nä potta, stoool bumpa" och såg så pillemarisk ut att jag inte kunde låta bli att skratta. Jag undrar just var han får allt ifrån! :)

Till slut fick jag honom iaf att sätta sig på pottan men han flög lika snabbt upp därifrån och sa "inte kiss, måtte vänta". Jag mutade då med att de skulle få glass om han kissade så han blev ju friskt påhejad av M, men det gick inte iallafall. Tills M tog med sig pottan in på toaletten och fnissade att de skulle kissa tillsammans. Tog inte många minuter förrän de skrek och jublade och kom rusande och visade att det minsann var kiss i pottan! Jag har aldrig sett en så nöjd A! Och nog kom han ihåg vad jag lovat alltid för han jublande "jaaaaa kiss, jaaaaaa gass!!" Blev bara att plocka fram glass det, klockan tio på kvällen. Behöver jag säga att de har vänt på dygnet!? Men så länge de sover på morgonen också så får det väl vara skit samma. På måndag börjar ju allvaret igen så. Imorgon måste vi försöka vända tillbaka lite iallafall.
Jag behöver också vända tillbaka och inte sitta här klockan halv ett på natten...

Så, gnatt!