Våga vädra

Hade ett mkt "förlösande" litet samtal på jobbet i fredags.

Satt med två av mina kollegor och började prata om en sak som gjorde att vi kom in på en annan sak och så halkade vi in på området "medberoende". Och där, just då kunde jag berätta precis vad jag tänkte på. Och tårarna kom... inte bara hos mig. Det kändes så rätt att just där och då dela de tankarna med de personerna. Och det som var så märkligt att det började med att jag fick höra att en av mina kollegor uppfattat att jag haft något emot henne. När det i själva verkat handlat om att jag nog enbart respekterat henne, lite för mycket till synes.

Det var så skönt att ha ett sånt ärligt samtal som avslutades med kramar och turkisk peppar!

Och skönt att höra att det finns fler som är medberoende och som försöker hitta förklaringar och vägar ur det.

Det är väl dock bara synd att det samtalet kommer nu och inte tidigare... Vad mkt vi har missat liksom.

Men för min del är det nog lite som min andra kollega sa, nästa gång kanske det inte är lika svårt att komma dit.