Ja herregud vad tiden går fort! Nytt år redan...
Julen blev norrut trots alla funderingar. Men som väntat så blev det inte så "juligt". Kändes mest som vi bara rusade runt en massa, eller gjorde ingenting vettigt tillsammans. Det blir ju alltid en massa "måsten" som ska göras när man är norrut, som att försöka dela upp tiden så att farmor också får träffa barnen när vi bor hos mormor så att det inte blir för buttra miner.
Men, det gör faktiskt lite ont i hjärtat att se hur tydligt farmor har en favorit... Just nu kanske A inget märker, men vi/jag märker det ju... Att han inte alls är lika "poppis" som sin storasyster. Men han är min lilla nöt och jag älskar honom oändligt. Det är faschinerande att de är så olika de två trollen. M är (och har alltid varit) lugn. En funderare men ändå en social sådan. Men när det kommer till känslor är hon inte den som visar/säger så mycket. På sistone har hon blivit en liten "pree-teen" som fräser och fnyser och tycker att jag är tjatig och jobbig. Men som i samma sekund skulle vilja sitta i knät och bli ompysslad och vara liten. Ja, det är inte lätt... Jag känner ju igen mig själv i henne. Jag vet att hon behöver mig massor, men eftersom hon alltid varit den "självgående" som klarar att vänta så blir det tyvärr hon som får stå tillbaka för A. A som river upp himmel och jord i sina raseriutbrott eller sina pusskalas. Som är min älskade lilla olyckskråka som alltid hittar på bus och har såå stort känsloregister där allt är svart eller vitt. Det är inte lätt att hejda det svarta från att gå över styr, varför energin ofta tar slut. Han äger mig totalt. Kanske för att han är min "bebis" och jag inte kommer att få ha någon liten bebis att gosa med igen. DET är en jävla sorg faktiskt! Jag vill bara ha två barn, men jag vill ha en bebis!
Jag vill vara gravid utan allt jävla illamående och krämpor, bara få njuta av att ha en bebis i magen. Jag vill ha en varm liten mysig bebissork att sova med och jag vill kunna amma. Jag kommer aldrig aldrig att komma över att inte ha kunnat amma. Eller ja, helamma. Jag vet inte varför jag fortfarande bryr mig över det, för det är ju "över" men den psykiska smärtan kommer alltid att finnas kvar. För många en helt obetydlig skitsak men för mig betydde det en känsla av att vara otillräcklig och oduglig. Jag ville verkligen...
Men, nu ska jag inte skriva en roman om amning utan det var ju faktiskt jul jag började med.
I övrigt på julen så träffade vi P&M som vanligt, J&U som vi inte träffat på länge, ena syster och så även lilla Lukas med föräldrar en snabbis. Önskar att vi kunnat träffa de sista längre och ha tid att prata och umgås! Det är tråkigt att bo i varsin ända av landet typ!
Vi har julshoppat. En tv. Så idag blev det en tripp till IKEA för att inhandla en tvbänk. Ingen jag vill ha egentligen men vi behövde köpa en så det blev en "tillsvidare", living on the dream of.. HUS. DÅ ska jag ha de möbler jag vill ha. (yeah right. kommer varken få hus eller möbler).
A fick även köpa en potta som han skulle kissa i "en annan dag" som han säger om det mesta. När vi kom hem plockade jag fram pottan och bad honom prova och då säger han "nä potta, stoool bumpa" och såg så pillemarisk ut att jag inte kunde låta bli att skratta. Jag undrar just var han får allt ifrån! :)
Till slut fick jag honom iaf att sätta sig på pottan men han flög lika snabbt upp därifrån och sa "inte kiss, måtte vänta". Jag mutade då med att de skulle få glass om han kissade så han blev ju friskt påhejad av M, men det gick inte iallafall. Tills M tog med sig pottan in på toaletten och fnissade att de skulle kissa tillsammans. Tog inte många minuter förrän de skrek och jublade och kom rusande och visade att det minsann var kiss i pottan! Jag har aldrig sett en så nöjd A! Och nog kom han ihåg vad jag lovat alltid för han jublande "jaaaaa kiss, jaaaaaa gass!!" Blev bara att plocka fram glass det, klockan tio på kvällen. Behöver jag säga att de har vänt på dygnet!? Men så länge de sover på morgonen också så får det väl vara skit samma. På måndag börjar ju allvaret igen så. Imorgon måste vi försöka vända tillbaka lite iallafall.
Jag behöver också vända tillbaka och inte sitta här klockan halv ett på natten...
Så, gnatt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag saknar dig! =) och tycker om båda dina barn lika mycket. ;) Kom och hälsa på, så får du låna min bäbis medan vi surrar gamla minnen. kram!
SvaraRadera